Min väg till jobbet de dagar jag arbetar med mitt ”hederliga” arbete(chefsrekrytering) inne i stan är en aldrig sinande källa till inspiration. I morse hörde jag två helt fantastiska röster på raden bakom mig på bussen. Det var två män som samtalade, de var kanske runt femtio. Den ena hade en välmodulerad röst med en intonering som gjorde att den lät väldigt feminin, utan att vara ljus. Den andra var mörk, hes och lät som om varje ord pressades fram, utan att vara anfådd. Tror säkert att jag får nytta av bägge rösterna så småningom!
Gjorde en annan intressant observation. Jag såg en äldre, mycket välklädd kvinna med en Mulberry Bayswater-handväska (dyr sak). Lite senare såg jag en ung tjej i tjugoårsåldern med samma väska. Min första tanke var att den unga tjejens väska var en kopia. Tänkte inte ens tanken med den äldre kvinnans väska. Tänk om det egentligen var tvärt om? Fördommar som dessa är väldigt bra att spela på med karaktärer. Säg Mulberry-handväska och läsaren får omedelbart ett antal förutfattade meningar och bilder i huvudet. Vänd sen på steken och du får något intressant!
Finns inget bättre än jobb-lämmeltåget när man vill ha inspiration!
Kategorier: Uncategorized
Nu har jag städat upp skrivbordet och börjat städa upp bland alla filer och researchmaterial som ligger sparade helt huller om buller sen jag blev klar med Kretsen. För att inte tala om alla filversioner av den boken jag ska slänga! Jag sparar alltid minst en version i veckan för att ha om jag ångrar mig och vill ha tillbaka något jag redan skrivit om. Måste dessutom hitta ett bättre system för att katalogistera all research. Ska ge mig på att prova Micosoft OneNote tänkte jag. Kan funka, kanske. Vi får se!
Kategorier: Ateisten · Om att skriva
Nu har jag äntligen börjat på riktigt, känns det som. Jag inledde med att läsa Anatomy of Motive av John Douglas igen. Jag kände att jag behövde fräscha upp profileringskunskaperna och börja få lite kött på benen kring den specielle sorts slemhög jag tänkte skriva om i den här boken. Hittade ett mycket relevant kapitel. John Douglas är en rätt pompös gammal FBI-agent, men boken är onekligen fylld av fakta och en perfekt punkt att börja gräva på. Jag måste ta mig ända tillbaka till barndomen hos den här mördaren tror jag, för att förstå vad som driver honom. Jag kommer behöva skriva mycket om honom för att utforska motivet. Jag vet vad jag vill att han ska hata, men inte vad fick honom att hata så intensivt. Tål att tänka på. Ska leta bland lite modernare material på FBIs hemsida också.
Kategorier: Research
Hade ett supertrevligt marknadsmöte om Kretsen idag. Jag känner att jag inte riktigt mentalt har orkat börja ta tag i Ateistien. Grundidén har jag burit med mig länge. Den är en av sex berättelser jag visste att jag ville skriva redan när jag skrev första boken om Althea.
Änglalik handlar om sex och yta.
Kretsen handlar om pengar och social status och vänskap.
Ateisten handlar om religion, fanatism – och kärlek tror jag.
Ska börja sätta ihop en lista på böcker jag behöver läsa för att skaffa mig lite mer kunskap. Fast nu ska jag se klart på CSI …i rent researchsyfte såklart! (Fast jag tycker mycket mer om Criminal Minds).
Kategorier: Ateisten · Gott och blandat
I förra veckan monterade de upp restaurangen på mitten av Stureplan. Det var svinkallt den dagen de började. Det tog tre dagar för dem att bli klara.
Kategorier: Om stockholm
Bok nummer två(Kretsen) är klar och på väg till tryckeriet. Jag ska starta bok nummer tre. Planen är att jag ska använda den här bloggen som ett projektverktyg, en klippbok för idéer och research och ett forum för alla funderingar kring boken. Jag behöver ändå samla allt på ett ställe, så varför inte göra det i bloggform? Enda nackdelen är att det kanske blir svårt att inte avslöja för mycket om handligen!
Okej. Jag börjar från början: om bok nummer tre ska komma ut ungefär i juni nästa år så bör jag lämna in ett första fullständigt utkast ungefär vid nyår i år. Jag vet att det låter som en väldigt lång tid, men det behövs tyvärr: Den går till tryck i april, sättning(Layout och sista stavningskoll) en månad innan det, och dessutom behöver jag och Elisabeth (hon är den fantastiska redaktör som arbetar med mig på Ordfront) ett par månader för en eller ett par redigeringsomgångar. Det finns alltid både logiska och språkliga detaljer som behöver fixas. Elisabeth är en mästarinna på att hitta det jag själv missar.
Så, jag räknar med att lämna in manuset innan jul. Boken borde bli ungefär 450 000 till 500 000 tecken lång. Det blir i runda slängar 300 sidor. Ett första schema får bli såhär:
Fundera ut handling och gör research maj-juli
Skriv aug-oktober
redigering november och december
Tja det kan kanske funka faktiskt!
Jag måste ha ett arbetsnamn på boken. Jag har alltid tänkt på den som ”Ateisten” så det får bli det, även om jag tror att det namnet i slutändan avslöjar för mycket.
Kategorier: Ateisten · Om att skriva · Planering
En helt underbar krönika som är antitesen till mig, som alltid är för kortfattad i allt jag skriver!
Kategorier: Om att skriva
“… den i hemlighet insvepta förbrytelsen är ett i England utomordentligt populärt motiv.”
Arvid Ahnfeldt
Världslitteraturens historia
1874-76
“Det låter sig inte bestridas, detektivberättelsen har blivit vår tids typiska litterära produkt.”
Frank Heller
förord till All världens detektivhistorier
1945
Det där med deckarens popularitet är inte så nytt trots allt….! En annan favorit:
”I can’t understand why a person will take a year to write a novel when he can easily buy one for a few dollars.”
…nej, det undrar jag ibland också när jag sitter och redigerar samma text för trettionde gången…:-))
Varför är det så att vi alla är så förtjusta i deckare då. Här kommer en teori:
”… vi äro alla dödliga. Vi känna alla obehag inför tanken på att en herre med svart mask för ansiktet och en vass kniv i handen kan stiga in i vårt sovrum…”
Frank Heller
förord till All världens detektivhistorier
1945
Kategorier: Om att skriva · Om deckargenren
Taggad: citat, Deckare
För varje gång man säger någonting negativt måste man säga någonting positivt. Det är vår husregel. (Tillsammans med sitt på stolen när du äter, häng upp jackan på kroken och annat mindre intressant. Men åter till handlingen.)
En positiv – en negativ är något av det svåraste som finns. Det låter löjligt enkelt, men det är ursvårt. Prova själv en dag. Det är så enkelt att slänga ur sig några elaka kommentarer över morgontidningen, lite frustrerade tirader om företagsledningen över lunchen. Släng in några elaka skämt om chefen. Avsluta dagen med lite sarkasmer över det dåliga TV-utbudet, över den fula frisyren på tv-hallåan.
Hur många positiva nyheter kommenterade du, hur många komplimanger gav du till kollegorna, hur många program var du imponerad av?
Tänkte väl det.
”Men allt är ju skit, jag bara säger som det är”, säger du.
”Fan, heller”, säger jag. (Eller något trevligare om jag inte känner dig.)
Världen, jobbet, media är inte helt värdelöst. Det handlar om inställning. Men det är fruktansvärt svårt. Jag är en syndare av stor rang. Sarkasmerna är roligare, elakheterna mycket mer intressanta och lättare att komma på.
Vart vill jag komma? Jo, att jag verkligen, verkligen ska försöka utsträcka vår husregel även till den här bloggen. En positiv för varje negativ.
Fint väder idag.
Kategorier: Uncategorized
Gillar du flipperspel? Då ska du testa Roslagsgatan, Stockholms enda flipperspel i naturlig storlek. Att köra bil längs den är en unik upplevelse.
Gatan börjar nere vid Johannes skola intill Roslagstulls-rondellen och arbetar sig in mot city. Lång, rak. Smal och tätt packad med bilar längs kanterna i båda riktningarna.
Färden in mot stan inleds oftast med en hel skolklass som trasslar sig över gatan, övervakade av en neonklädd tweenie på vardera trottoar. Sen kommer i rask takt två cyklister mitt i gatan, en stor dubbelparkerad flyttbil med bakluckorna på vid gavel, två män bärandes på en soffa från sagda flyttbil. Äldre tant på rostig cykel. Dubbelparkerad Mercedes från gatans hyrbilsfirma. Två stora röda bussar som försöker passera varandra mitt intill sagda Mercedes.
Nu har vi klarat av hela två kvarter. Fortfarande ett par, tre kvarter kvar till Odengatan. Det räcker för mig. Odengatan är min ”aldrig i helvete”-linje. Längre in mot stan kör jag inte bil frivilligt. Varför skulle jag? Det går oändligt långsamt – en promenad går fortare. Det finns absolut inga parkeringsplatser om jag inte spenderar en förmögenhet i ett garage så trångt att det ändå lär skrapa lacken av bilen.
De pengarna spenderar jag hellre på en riktigt god latte från Non Solo att avnjutas på min promenad. Eller kanske på ett riktigt flipperspel, ett där jag har fler liv än ett.
Kategorier: Uncategorized
Taggad: biltrafik, Roslagsgatan, Stockholm
