Hej!

Jag har flyttat över min blogg till http://www.altheasprofil.se. Hoppas vi ses där!

Fick telefon från Anne på Ordfront idag, hon hade lyckats klämma in mig i Deckarakademins monter på bokmässan http://bok-bibliotek.se/. Jag ska bli korsförhörd under femton minuter där på lördagen klockan 16.00. Anne är en klippa!

Har förresten lugnat ner mig idag. En rejäl runda med svettigt trädgårdsarbete gav mig perspektiv. Jag skriver för att jag älskar det, inte för att bli känd eller tjäna pengar. Jag skriver för att bli läst, inte för att bli recenserad. Jag vill känna att jag gjort mitt allra, allra bästa när jag skrivit klart en bok – då är jag nöjd. Jag har fortfarande inte riktigt fattat att jag är en utgiven författare – det har jag drömt om sen jag var tolv! Jag vill fortsätta skriva så länge jag lever! Mindre gnäll och mer produktion alltså!

Jag borde kommit längre i min planering. Läst fler andra deckare för att lära mig. Gjort mer research. Jag borde skriva längre böcker säger recensenterna( alla snälla saker de sagt har jag glömt). Borde komma på något briljant för att sälja fler böcker. Bli synsk för att ta reda på huruvida jag är bra eller inte. Ge dyra presenter till förlaget för att få dem att gilla mig bäst – eller åtminstone snart visa ett brilljant utkast till nästa – längre – bok. Dessutom borde jag gå ner ett par kilo. Suck.

Nu har jag kommit så långt med funderandet att det är dags att sätta rumpan på stolen. Jag har piffat och fixat i ordning skrivhörnan – det känns som om det var länge sedan jag satt här fast det bara är ett par månader sen jag skrev klart Kretsen. Närmaste veckornas beting är en komplett scenlista, en lista på alla karaktärer med historik på de nya och dessutom en första känsla för vilka platser som ska vara med. Jag lovar att rapportera hur arbetet framskrider!

Jag började igår med att skriva ner allt jag vill ska hända i boken – det blev en hel del. Flera riktigt bra scenideer uppenbarade sig. Jag har en riktigt bra känsla kring den här boken.
Jag är en planerings-författare. Min egen begränsade kunskap om hur andra författare jobbar får min att tro att det finns två typer av skribenter – de som planerar vad de ska skriva först och de som kastar sig rakt in och börjar berätta. Stephen King tillhör de som inte planerar. Han har gett ut en förvånansvärt bra bok på ämnet, den heter ”Att skriva”. Jag kan inte förstå hur man kan skriva utan att planera först. När jag sätter mig att skriva vill jag veta vad som ska hända, annars trasslar jag bara till det och skriver för långsamt – tappar fokus. Vet jag vad som ska hända är jag mycker friare att fokusera på bildspråk, dialog och kreativitet.

När jag satt i mörkret hos min son för att han skulle somna om härom kvällen så dök han upp! Min mördare alltså. Jag har haft stora problem med honom hittills eftersom jag inte kunnat se riktigt vad som fått honom att hata samhället så intensivt. Personlighetstypen som begår den typen av bombdåd som den här boken kommer att handla om är ganska tydlig, och den gick helt enkelt inte ihop med mannen jag såg framför mig. Men plötsligt stod där en helt annan man i mitt huvud och skrek med bruten stämma. Nästan bokstavligen. En efter en föll bitarna på plats. Hans bakgrund. Motivbild. Familj och utseende. Det ena gav det andra och senare den kvällen var jag klar över händelseförloppet i bokens sista tredjedel. Återstår bara tbå tredjedelar!

Trots framgången härom kvällen börjar jag känna mig stressad. Jag vill kunna börja skriva boken i början på augusti, och det kommer jag inte kunna med nuvarande takt. Nåja, det löser sig. Det gör det alltid.

Min andra bok om Althea, Kretsen, har precis kommit ut. Jag är så lycklig! Det känns fortfarande lite overkligt, fast jag varit inne och tittat på den i varenda bolaffär jag har gått förbi den här veckan.

Gick förbi en stor Hägg idag. De överblommade kronbladen låg i drivor på marken. De såg ut som överbliven gulnad confetti från någon sedan länge bortglömd fest.

Penguin mugg

Jag smet in på Pocketshop vid Sergels torg på väg hem efter en dag på mitt jobb. Jag blev så lycklig! Dels så hade de tagit in Penguins underbara muggar! Jag köpte självklart den på bilden! Dessutom hade de fått in Änglalik i pocket. Det kändes så härligt att se den i hyllan. Det gör mig hemskt ödmjuk att se boken i butik.

Har insett att jag på sistonde tänkt på mitt författande mer med frustration och osäkerhet än med glädje och ödmjukhet. Jag skulle så gärna för en sekund kunna se på mina böcker utifrån, kunna analysera dem och bedöma dem med oberoende ögon. Är de bra? För korta? För enkla? Går mina idéer fram, skapar böckerna de känslor jag hoppas på?

Till och med jag vet ju att det inte finns några svar på de frågorna. Det finns inga bra eller dåliga böcker. Det är helt och hållet en smaksak, Beauty is in the eye of the reader – typ. Det finns i och för sig mer eller mindre välskrivna böcker, det tror jag verkligen. Men om man lyckats med hantverket så är nog resten i mångt och mycket en fråga om smak.

Jag måste fokusera på berättarglädjen och min kärlek till att skapa en riktigt bra historia i stället. Annars blir det inte bra. Ska faktiskt ägna dagen åt att bara göra research på Ateisten. Den kommer att handla om en ensam fanatisk man, en man som skickar brevbomber. Jag insåg härom dagen att jag måste läsa in mig på terrorism också. Jag hade iten tänkt på det tidigare, menom någon skulle börja skicka brevbomber så skulle vi automatiskt associera till terrorism, så det måste jag hantera på något sätt. Det brukar ge sig när jag börjar läsa in mig.

Mot böckerna och Wikipedia alltså!

Har börjat läsa P D JAmes senaste bok, The Private Patient. Himmel vad bra hon är! Texten är precis utan att bli långsam, handligen flyter på och är enormt intressant utan att hon behöver använda fyrverkerier eller explosioner. Kvinnan är född 1920! Jag vill också förtsätta skriva så länge…:-) Ser fram emot att läsa klart den under helgen. Jag ska försöka skriva en recension av den nör jag läst klart. Jag är inte så bra på det dock, jag går in i en bok så mycket att jag har svårt att analysera den samtidigt som jag läser den. 

Boken fick mig att fundera på själva uppbyggnaden av Ateisten. Jag vill inte bli förutsägbar. Jag vill inte att du ska läsa de första tjugo sidorna och tänka. Okej, det här en en deckare typ X, den kommer att fungera såhär… Usch så trist! Att läsa en bok måste vara som att börja på en helt ny resa, du vet var du ska åka men inte vad som kommer hända när du väl är där…Töntig liknelse, men jag kommer inte på någon bättre.