Lämningar från festen

Gick förbi en stor Hägg idag. De överblommade kronbladen låg i drivor på marken. De såg ut som överbliven gulnad confetti från någon sedan länge bortglömd fest.

Pocketshop räddade min dag!

Penguin mugg

Jag smet in på Pocketshop vid Sergels torg på väg hem efter en dag på mitt jobb. Jag blev så lycklig! Dels så hade de tagit in Penguins underbara muggar! Jag köpte självklart den på bilden! Dessutom hade de fått in Änglalik i pocket. Det kändes så härligt att se den i hyllan. Det gör mig hemskt ödmjuk att se boken i butik.

Har insett att jag på sistonde tänkt på mitt författande mer med frustration och osäkerhet än med glädje och ödmjukhet. Jag skulle så gärna för en sekund kunna se på mina böcker utifrån, kunna analysera dem och bedöma dem med oberoende ögon. Är de bra? För korta? För enkla? Går mina idéer fram, skapar böckerna de känslor jag hoppas på?

Till och med jag vet ju att det inte finns några svar på de frågorna. Det finns inga bra eller dåliga böcker. Det är helt och hållet en smaksak, Beauty is in the eye of the reader – typ. Det finns i och för sig mer eller mindre välskrivna böcker, det tror jag verkligen. Men om man lyckats med hantverket så är nog resten i mångt och mycket en fråga om smak.

Jag måste fokusera på berättarglädjen och min kärlek till att skapa en riktigt bra historia i stället. Annars blir det inte bra. Ska faktiskt ägna dagen åt att bara göra research på Ateisten. Den kommer att handla om en ensam fanatisk man, en man som skickar brevbomber. Jag insåg härom dagen att jag måste läsa in mig på terrorism också. Jag hade iten tänkt på det tidigare, menom någon skulle börja skicka brevbomber så skulle vi automatiskt associera till terrorism, så det måste jag hantera på något sätt. Det brukar ge sig när jag börjar läsa in mig.

Mot böckerna och Wikipedia alltså!

Ödmjuk inför en genialisk författarinna

Har börjat läsa P D JAmes senaste bok, The Private Patient. Himmel vad bra hon är! Texten är precis utan att bli långsam, handligen flyter på och är enormt intressant utan att hon behöver använda fyrverkerier eller explosioner. Kvinnan är född 1920! Jag vill också förtsätta skriva så länge…:-) Ser fram emot att läsa klart den under helgen. Jag ska försöka skriva en recension av den nör jag läst klart. Jag är inte så bra på det dock, jag går in i en bok så mycket att jag har svårt att analysera den samtidigt som jag läser den. 

 

Boken fick mig att fundera på själva uppbyggnaden av Ateisten. Jag vill inte bli förutsägbar. Jag vill inte att du ska läsa de första tjugo sidorna och tänka. Okej, det här en en deckare typ X, den kommer att fungera såhär… Usch så trist! Att läsa en bok måste vara som att börja på en helt ny resa, du vet var du ska åka men inte vad som kommer hända när du väl är där…Töntig liknelse, men jag kommer inte på någon bättre.

Tänk vad jag gillar morgonrusning i tunnelbanan!

Min väg till jobbet de dagar jag arbetar med mitt ”hederliga” arbete(chefsrekrytering) inne i stan är en aldrig sinande källa till inspiration. I morse hörde jag två helt fantastiska röster på raden bakom mig på bussen. Det var två män som samtalade, de var kanske runt femtio. Den ena hade en välmodulerad röst med en intonering som gjorde att den lät väldigt feminin, utan att vara ljus. Den andra var mörk, hes och lät som om varje ord pressades fram, utan att vara anfådd. Tror säkert att jag får nytta av bägge rösterna så småningom! 

Gjorde en annan intressant observation. Jag såg en äldre, mycket välklädd kvinna med en Mulberry Bayswater-handväska (dyr sak). Lite senare såg jag en ung tjej i tjugoårsåldern med samma väska. Min första tanke var att den unga tjejens väska var en kopia. Tänkte inte ens tanken med den äldre kvinnans väska. Tänk om det egentligen var tvärt om? Fördommar som dessa är väldigt bra att spela på med karaktärer. Säg Mulberry-handväska och läsaren får omedelbart ett antal förutfattade meningar och bilder i huvudet. Vänd sen på steken och du får något intressant! 

Finns inget bättre än jobb-lämmeltåget när man vill ha inspiration!

Upprensning och bakgrundsjobb

Nu har jag städat upp skrivbordet och börjat städa upp bland alla filer och researchmaterial som ligger sparade helt huller om buller sen jag blev klar med Kretsen. För att inte tala om alla filversioner av den boken jag ska slänga! Jag sparar alltid minst en version i veckan för att ha om jag ångrar mig och vill ha tillbaka något jag redan skrivit om. Måste dessutom hitta ett bättre system för att katalogistera all research. Ska ge mig på att prova Micosoft OneNote tänkte jag. Kan funka, kanske. Vi får se!

Börjat gräva

Nu har jag äntligen börjat på riktigt, känns det som. Jag inledde med att läsa  Anatomy of Motive av John Douglas igen. Jag kände att jag behövde fräscha upp profileringskunskaperna och börja få lite kött på benen kring den specielle sorts slemhög jag tänkte skriva om i den här boken. Hittade ett mycket relevant kapitel. John Douglas är en rätt pompös gammal FBI-agent, men boken är onekligen fylld av fakta och en perfekt punkt att börja gräva på. Jag måste ta mig ända tillbaka till barndomen hos den här mördaren tror jag, för att förstå vad som driver honom. Jag kommer behöva skriva mycket om honom för att utforska motivet. Jag vet vad jag vill att han ska hata, men inte vad fick honom att hata så intensivt. Tål att tänka på. Ska leta bland lite modernare material på FBIs hemsida också.

Vart börjar jag?

Hade ett supertrevligt marknadsmöte om Kretsen idag. Jag känner att jag inte riktigt mentalt har orkat börja ta tag i Ateistien. Grundidén har jag burit med mig länge. Den är en av sex berättelser jag visste att jag ville skriva redan när jag skrev första boken om Althea.

Änglalik handlar om sex och yta.

Kretsen handlar om pengar och social status och vänskap.

Ateisten handlar om religion, fanatism – och kärlek tror jag.

Ska börja sätta ihop en lista på böcker jag behöver läsa för att skaffa mig lite mer kunskap. Fast nu ska jag se klart på CSI …i rent researchsyfte såklart! (Fast jag tycker mycket mer om Criminal Minds).