För varje gång man säger någonting negativt måste man säga någonting positivt. Det är vår husregel. (Tillsammans med sitt på stolen när du äter, häng upp jackan på kroken och annat mindre intressant. Men åter till handlingen.)
En positiv – en negativ är något av det svåraste som finns. Det låter löjligt enkelt, men det är ursvårt. Prova själv en dag. Det är så enkelt att slänga ur sig några elaka kommentarer över morgontidningen, lite frustrerade tirader om företagsledningen över lunchen. Släng in några elaka skämt om chefen. Avsluta dagen med lite sarkasmer över det dåliga TV-utbudet, över den fula frisyren på tv-hallåan.
Hur många positiva nyheter kommenterade du, hur många komplimanger gav du till kollegorna, hur många program var du imponerad av?
Tänkte väl det.
”Men allt är ju skit, jag bara säger som det är”, säger du.
”Fan, heller”, säger jag. (Eller något trevligare om jag inte känner dig.)
Världen, jobbet, media är inte helt värdelöst. Det handlar om inställning. Men det är fruktansvärt svårt. Jag är en syndare av stor rang. Sarkasmerna är roligare, elakheterna mycket mer intressanta och lättare att komma på.
Vart vill jag komma? Jo, att jag verkligen, verkligen ska försöka utsträcka vår husregel även till den här bloggen. En positiv för varje negativ.
Fint väder idag.
