Gillar du flipperspel? Då ska du testa Roslagsgatan, Stockholms enda flipperspel i naturlig storlek. Att köra bil längs den är en unik upplevelse.
Gatan börjar nere vid Johannes skola intill Roslagstulls-rondellen och arbetar sig in mot city. Lång, rak. Smal och tätt packad med bilar längs kanterna i båda riktningarna.
Färden in mot stan inleds oftast med en hel skolklass som trasslar sig över gatan, övervakade av en neonklädd tweenie på vardera trottoar. Sen kommer i rask takt två cyklister mitt i gatan, en stor dubbelparkerad flyttbil med bakluckorna på vid gavel, två män bärandes på en soffa från sagda flyttbil. Äldre tant på rostig cykel. Dubbelparkerad Mercedes från gatans hyrbilsfirma. Två stora röda bussar som försöker passera varandra mitt intill sagda Mercedes.
Nu har vi klarat av hela två kvarter. Fortfarande ett par, tre kvarter kvar till Odengatan. Det räcker för mig. Odengatan är min ”aldrig i helvete”-linje. Längre in mot stan kör jag inte bil frivilligt. Varför skulle jag? Det går oändligt långsamt – en promenad går fortare. Det finns absolut inga parkeringsplatser om jag inte spenderar en förmögenhet i ett garage så trångt att det ändå lär skrapa lacken av bilen.
De pengarna spenderar jag hellre på en riktigt god latte från Non Solo att avnjutas på min promenad. Eller kanske på ett riktigt flipperspel, ett där jag har fler liv än ett.
